Vad är de som händer?
Över reagerar jag? Är jag fjantig? Gör jag skillnad?
Jag kan igentligen inte säga allt, men de mesta jag gör känns bara som att de är fel.
Jag verkar mest bara vara jobbig och ivägen och göra en skillnad hela tiden. De känns inte kul, och de förstör mer en vad de räddar. Dags att göra de till de bättre innan de är försent.
Fullt upp
Så snart ska jag på banken och betala in till WRAS för licenserna.
Har också pratat med vet. om en ny salva till skruttens ben. Hon är ju så klantig och lyckas alltid med något skumt i hagen. Ska nog sätta mardasser på hennes ben efter de här. Iaf, byta hage till en som är utan tex. sten och träd osv. :p
Nu ska jag ta tag i städningen innan banken. Damsuga och ta reda på disk.Sen promenad igen med Nellie, Sen apoteket för att hämta ut nya salvan och just ja, Banken var de också ! aja, har fullt upp. Har nog inte tid att sitta här iaf. Hejsvejs!
En början till ett slut
De enda vi kan känna är tomhet, de enda vi kan göra är gråta.
Igentligen är de fel, men de blir lätt hänt när man vet vad som väntas.
Om man tittar till våra hjäratan så kan man redan se ett hål av tomhet, och ögonen glänser de av gråten och sorgen. Jag vill inte gå igenom de igen, jag vill inte se min mamma behöva gå igenom de här helvelvetet.
Ni träffades en vinter för ca 5 år sen . De var något speciellt mellan er från början. Med en enrom glädje och lycka över att äntligen hittat kärleken kom hon hem till dej. Du gjorde allt för henne, precis som hon gjorde för dej. Hon fick dej att må bra. Hon fick dej att blir glad. Ni har gått igenom så mycket, både gott och ont, ni har växt in i varandras hjärtan mer en vi nånsin kunnat anat. Ni två vart som ett. Hon lärde dej massor, hon tog fram dit starka intresse igen, hon fick dej att bli frisk och se livet med andra ögon. Hon uppskattade vart enda barn du fick, och hon fanns alltid där för dej. Ni litade fullt ut på varandra och ni fick även min dröm att börja blomma, ni var dom jag såg upp till på träningarna, ni hade de jag drömde om.
Hennes uppmärksamhet från övriga har gjort dej stolt, jag vet. Och de ska du vara. För du har den mest fantastiska och vackraste. Och idag, efter minst 5 års tid. Ska bara allt ta slut...
Vi försöker bita oss själv i armen för att vakna ur mardrömen och bara hålla dej i våran famn, vi försöker tänka att de som hänt aldrig har hänt. Men med tiden så inser man att de är en verklig mardröm, allt händer på riktigt.
All tomhet kommer bli sann, och all sorg kommer vi evigt att bära på. Hur ska vi orka, utan dej? Du är ju nummer 1 för oss. Du är alltid den som finns där, de är ju du som har lärt oss. Du är och har vart den enda för mamma, och de kommer du nog alltid att vara. För ni har gett varandra de finaste man kan få, ett sånt förstoende och den bästa tiden tillsammans, fick er nog att känna er som dom enda i världen. Hon kommer att minnas din doft,hon kommer att minnas din varma kärlek och hon kommer att minnas hela dej som nummer 1.
Jag går tillbaka till mej själv för försöker ställa frågan hela tiden varför de ska hända för?
Jag vill inte,vill inte och vill verkligen inte. Jag önska att de fanns något jag kunde göra för er, för att ni ska få fortsätta eran dröm. Jag önska de fanns något jag kunde göra för att få dej att må bra. Och jag önska den fanns en annan utväg en såhär.
Men jag vill att du ska veta, att den dagen jag står på toppen av min dröm ska jag tänka på dej, och veta att de var ni tillsammans som fick mej att öppna ögonen för den här drömmen. Och att de var tack vare er jag fick min första lektion till en helt ny värld en jag då hade kunnat anat. Jag vill tacka dej oändligt mycket för allt du har gett och för de glädje och kärlek du har delat till oss.
Du kommer alltid att finns i våra hjärtan, för glöm aldrig att du är den bästa för oss alla.
Då dagen är kommen ska du få vila i frid våran ängel. ♥
Vi älskar dej oändligt mycke.