30 Nov 2011









Aviano

 ♥

Hej där

Hej bloggen, nu var de länge sen jag skrev igen. De blir långt mellan gångerna nu för tiden..

De har hänt en del sen jag skrev sist känns de som. Men de är tur att jag har dej kvar så jag har nån som verkligen har tid att lyssna hur jag känner.

Hur som helst har jag blivit 18 mitt upp i allt. Och de känns sjukt skönt, äntligen. Var och köpte min första cider på krogen igår och de kändes med ett leende! I present fick jag en super fin mobil, sony eriksson xperia och en bärbar liten dator sen en massa pengar,blommer och fina present kort.

Man kan orka mycket, man kan vara stark men ibland blir de för mycket för alla.
men de är inte alla som har lätt att prata om hur de känner, så då är de ett perfekt tillfälle att bara lägga sej framför datorn och bara skriva av sej.. ingen som avbryter, ingen som ifrågasätter eller ingen som ens kan se en.
Och de är skönt, för jag hatar att gå runt med en ovis känsla hela dagarna. humöret sjunker snabbt och jag känner att jag inte gör mycket annat en gråter nu för tiden, kanske är de för att jag är känslig, känslig för att vara rädd att bli sårad... Jag hoppas jag har fel, men visar de sej att jag har rätt förlåter jag aldrig de här.

Nu ska jag trycka i mej chips,dipp och cola framför en film..
Puss


Livet

Hej där. Länge sen jag skrev nu. Hinner knappt med mej själv nu när sommar jobbet är igång.
Bra nog drygt jobb men tack vare sällskapet har man ett leende på läpparna från morgon till slut.  Och redan gjort en vecka och inne på andra så läre nog klara av resten av tiden . och sen pengar! Sköönt. Körkortet ska fixas och bil ska införskaffas. I övrigt rullar livet på, man kommer dock tilll stunder då man funderar vad meningen är med allt. Tyvärr har jag inte funnit något bra svar ännu. Och om jag ska vara ärlig tror jag aldrig  att jag kommer finna svar i de heller, inte något bra svar iaf. som man igentligen kan tro på. men antar att de är livet och de är väl bara bita sej i läppen ännu en gång och gå vidare. 
Ha de bra!

Hejsan hoppsan

Här springer tiden undan och jag väntar nu på min andra körlektion. Nervös som om att de skulle vara första gången.. Usch.
en vecka kvar i skolan bara sen praktik. Underbart! skönt att komma iväg och tänka på annat ibland. synd bara att Chansan kommer få stå i tre hela veckor. Idag var vi och kolla på en nyfödd fölunge här i ljusdal. Och man kan ju inte annat en bli bäbis sjuk när man ser dom små, på fölisar alltså. 

de vart ett kort inlägg men börjar känna mej stressad och ska nog sticka ner till körskolan nu. 
en liten varning bara för er som kommer finnas i ljusdal den här tiden. Kör sakta och var berädd på att jag oftast får hjärnsläpp och glömmer bromsen! 


Puss hej

Sparreholm

Då har veckan gått här nere i sthlm, närmare bestämt Sparreholm.
Har tillbringat hela veckan har nere med häst tjejerna och haft kurs/utbildning för Anders Eriksson som tävlat VM i körning och jobbar i dagsläget mkt med tömm. De har varit en intressant, lärorik och jobbig vecka.. Vi har ibland jobbat från 7 på morgon till 9 på kvällen. De tar på en, även fast man tycker de är kul..
En sak är säker iaf , för varje dag och för varje upplevelse och kontakt jag får, med både människor och hästar får mej att inse att de är de här jag vill jobba med. De är de här jag vill leva för.
Jag har sett en del saker som fått mej att tänka till lite extra och jag har letat lösningar i problemen som jag inte trodde fanns,som jag endå har hittat och förstått, och de får mej att tro, att de faktist inte finns någon häst alls som är omöjlig eller också sk. problemhäst.
De blev en del tårar och de blev en del hat imot sånt folk som man möter som inte alls behandlar deras sk. vänner med respekt. Jag pratar såklart om hästen, dom kan inte prata så vi kan höra dom. Men om du tittar lite extra på den där hästen som alla tycker är helt galen så kan du någonstans endå se vad den försöker säga och vad den vill förmedla till oss männsikor, iaf jag. De har tänts änu en glöd inom mej och jag vet vad elden snart kommer brinna för tyvärr vet jag dock inte vart jag ska börja. Men de löser sej med tiden, tror jag. Just nu vill jag inget annat en ta med mej den otroligt vackra hingsten som alla kallar monster och hjälpa honom. För man kan se rakt igenom att ingenting igentligen beror på honom. Utan han fick en oskyldig stämpel som monster och blev behandlad därefter..

Hur som helst så har jag som sagt lärt mej mycket och de vart helt klart värt att vara här i en hel vecka. Men de ska bli oerhört skönt att äntligen få åka hem imorgon och andas ut lite efter allt som just nu bara snörrar i huve. 
Nu ska jag göra rent min navel piercing och borsta tänderna sen sova. Natti natti! ♥ 

Onsdag den 13 April

De känns verkligen att våren är på väg nu, underbart varma kvällar och solnedgång! Nu går vi verkligen mot rätt årstider!

De händer mycket hela tiden, och de är svårt att hinna med och uppdatera bloggen om mitt liv. Men just ikväll råka jag ha tid över för att sätta mej och skriva lite, och jag känner att de skulle vara ganska skönt att få ur sej lite innan de är sov dags.

Jag har kommit fram till att jag faktist bara har 3 skol veckor kvar, snart bara två. Och på dom två skolveckorna ska jag hinna fixa 6 ig:n? Man kan ju undras hur de ska gå ihop men jag ska verkligen försöka mitt bästa och vara nöjd med de. Ska ta mina nära och kära till hjälp för att fixa några g:n iaf då. 2 veckor, de är helt ofattbart. Sen börjar mitt sista år. Och sen äntligen är jag fri de här skiten. Sen får jag äntligen börja jobba. Men jag antar att om några år kommer jag väl sitta där och klaga på mej själv att jag var dum som ens ville ifrån skolan. Men gymnasiet kommer jag nog faktist inte sakna. De är mer grundskolan jag saknar redan nu, nog för att de var mkt dåligt om den skolan också men nu när man jämfört med gymnasiet vill jag inget annat en gå om grundskolan.
Nog pratat om skolan för den här gången. Ikväll var jag och Henke ute och gick ca 4 km. :) Så duktiga vi blivit! Men de kan behövas efter allt onyttigt man dragit på sej under vintern...Så nu är de dags att träna upp sommar kostymen! :D

Och ingen tävling till helgen vart de heller... för de första blev Chance lite små sjuk sen vart tävlingen tydligen inställd. Så nu hoppas jag på att kunna vara med i Maj ist. Var hem till Mamma idag efter skolan och pyssla lite med Lillesyrrans ny ponny. En helt underbar go kille. Han är endast 3 år men ligger (enligt mej) en hel del efter endå i utbildning....... Men de är skadar ju inte mej som bara ääääääälskar att pyssla med såna här skruttar. Vi stog först i en evighet i stallet och borsta, vilket han inte gillar så jätte mkt faktist. Men till slut erkände han faktist att de är ju ganska mysigt de där, att bara stå där när flickan pussar och donar med en. Vi till och med kom fram till att jag skulle få bortsa hans svan (han är fruktansvärt bakrädd, troligen varit med om något). Och redan där kännde jag mej super nöjd för dagen. Att en unghäst kan ge en så mkt, både energi och glädje, de är helt otroligt. Efter vi blivit borstad och flätad i svansen gick vi ner på ridbanan med longeringslinan och tränade lite. Gick även där jätte bra och jag tror vi hade en bra dag tillsammans. Han är oerhört lyhörd och lättlärd vilket gör de änu roligare. Vi slutade iaf med att spola benen vilket han valde att acceptera efter en liten stund. Efter underbara Kevin var de Quattes tur, stor bostning och kippning. Mysigt pålle! Han är ju så snäll.
Och efter de var jag tvungen att åka hem, för att hinna med allt här hemma innan sängen.
Ja, så har min dag sett ut. kanske inte så intressant för er men skönt för mej att få skriva av sej ;)

Nu ska jag lägga mej och sova lite för att bli laddad för en dag full av prov imorgon! Önska mej lycka till.....

Ha de bäst! ♥

Ångest?

Vad ska man göra när allt känns piss? Vad ska man göra när ingen tycks förstå en eller har vilja till att lyssna?
Vad ska man göra när man inte trivs där man är eller med dom man är. När man saknar någon som inte bryr sej, och när man förväntar sej mer utan resultat.. De får mej att känna en känsla som är obehaglig som att allt kommer nå sitt slut imot min vilja. En kvävande känsla och en panik över hela kroppen på att när som helst få veta. Från något så bra till något så dåligt. Allting kan gå så fort. kan inte stå imot tårar.

Jag har sagt de förr men säger de ingen jag vill inget annat en hem hem hem hem....
Men samtidig som känslan och tankarna skrämmer mej, med tycket mot bröstet och paniken i kroppen att allt kan vända när som. Varför har jag den känslan ? Varför tänker jag ens så? 
Allting är väl bra där,, eller? 

Snälla allt jag behöver nu är du.



Längtar hem

Jaha, den här dagen vart ju inte som tänkt iaf.
Har varit säng liggandes hela dagen pga. den här jävla förkyldningen. Har inte kunnat gjort mycket förs den äckliga huvudvärken tränger fram, och synen försvinner för ögnen och hörseln blir svag och knänen viker sej..
Lyckades på något konstigt sätt endock duscha på morgonen. I övrigt har jag mest bara fått i mej juice och kollat på tv.
Men någonting som endå glädjer mej är att jag äntligen får åka hem imorgon, och att vi är lediga på Fredag. Känns underbart.

Hoppas jag kan känna mej piggare till helgen, så jag får ge tid till mina efterlängtade hästar. Kanske jag bara är allergisk mot E-tuna ?

/J


Eskilstuna - fast den här gången reptiler..

Sitter i e-tuna nu igen. Fast den här gången är de kurs om reptiler.. Drygt och jag hoppas veckan går fort.
Resan ner kändes som evigheter. Veckan har knappt börjat och jag vill inget annat en hem..
Ska försöka kolla på tv nu och tänka på annat.
Vi hörs!



En planerad helg!

Såklart lyckas jag försova mej sista dagen på skolan... Så ist passar jag på att läsa på inför körkortet och hittade ett test som de vissade sej att jag tydligen behöver plugga myyyyyycket mera..... Men jag har gett mej tusan på att klara de när jag blivit 18. Och körkortet ska vara klart innan 10 aug.  Pressad ! 

Helgen är planerad iaf. Idag blir de nog bara lung och tidig kväll. Imorgon blir de sundsvall tidigt med Emma,Henke och svensken. Lördag kvällen blir de 18 års fest i frigge och ev. en sväng mot Ljusdal. Söndag ska jag packa och förbreda mej på en hel vecka i Esklistuna med klassen, utan min henrik.. :'(

Puss på er ♥!


Vad är de som händer?

Över reagerar jag? Är jag fjantig? Gör jag skillnad?

Jag kan igentligen inte säga allt, men de mesta jag gör känns bara som att de är fel.
Jag verkar mest bara vara jobbig och ivägen och göra en skillnad hela tiden. De känns inte kul, och de förstör mer en vad de räddar. Dags att göra de till de bättre innan de är försent.



Fullt upp

Känner att jag får saker gjorda idag.Tog en promenad på morgonen med Nellie sen nu har just beställt tävlings licens till mej och Chance, så förhoppningsvis blir de tävling i April, och jag är redan taggad och har redan lagt upp en plan med träning inför tävling, vad vi ska ha för utrustning och färger osv. Och jag älskar att planera inför tävlingar!! Bara hoppas att allt går vägen nu så hon inte går och tappar en sko eller liknande nån dag före.. Skulle vara så typiskt min häst.
Så snart ska jag på banken och betala in till WRAS för licenserna.
Har också pratat med vet. om en ny salva till skruttens ben. Hon är ju så klantig och lyckas alltid med något skumt i hagen. Ska nog sätta mardasser på hennes ben efter de här. Iaf, byta hage till en som är utan tex. sten och träd osv. :p
Nu ska jag ta tag i städningen innan banken. Damsuga och ta reda på disk.Sen promenad igen med Nellie, Sen apoteket för att hämta ut nya salvan och just ja, Banken var de också ! aja, har fullt upp. Har nog inte tid att sitta här iaf. Hejsvejs!

En början till ett slut

De enda vi kan känna är tomhet, de enda vi kan göra är gråta.
Igentligen är de fel, men de blir lätt hänt när man vet vad som väntas.
Om man tittar till våra hjäratan så kan man redan se ett hål av tomhet, och ögonen glänser de av gråten och sorgen. Jag vill inte gå igenom de igen, jag vill inte se min mamma behöva gå igenom de här helvelvetet.


Ni träffades en vinter för ca 5 år sen  . De var något speciellt mellan er från början. Med en enrom glädje och lycka över att äntligen hittat kärleken kom hon hem till dej. Du gjorde allt för henne, precis som hon gjorde för dej. Hon fick dej att må bra. Hon fick dej att blir glad. Ni har gått igenom så mycket, både gott och ont, ni har växt in i varandras hjärtan mer en vi nånsin kunnat anat. Ni två vart som ett. Hon lärde dej massor, hon tog fram dit starka intresse igen, hon fick dej att bli frisk och se livet med andra ögon. Hon uppskattade vart enda barn du fick, och hon fanns alltid där för dej.  Ni litade fullt ut på varandra och ni fick även min dröm att börja blomma, ni var dom jag såg upp till på träningarna, ni hade de jag drömde om.
Hennes uppmärksamhet från övriga har gjort dej stolt, jag vet. Och de ska du vara. För du har den mest fantastiska och vackraste. Och idag, efter minst 5 års tid. Ska bara allt ta slut... 


Vi försöker bita oss själv i armen för att vakna ur mardrömen och bara hålla dej i våran famn, vi försöker tänka att de som hänt aldrig har hänt. Men med tiden så inser man att de är en verklig mardröm, allt händer på riktigt.
All tomhet kommer bli sann, och all sorg kommer vi evigt att bära på. Hur ska vi orka, utan dej? Du är ju nummer 1 för oss. Du är alltid den som finns där, de är ju du som har lärt oss. Du är och har vart den enda för mamma, och de kommer du nog alltid att vara. För ni har gett varandra de finaste man kan få, ett sånt förstoende och den bästa tiden tillsammans, fick er nog att känna er som dom enda i världen. Hon kommer att minnas din doft,hon kommer att minnas din varma kärlek och hon kommer att minnas hela dej som nummer 1.


Jag går tillbaka till mej själv för försöker ställa frågan hela tiden varför de ska hända för?
Jag vill inte,vill inte och vill verkligen inte. Jag önska att de fanns något jag kunde göra för er, för att ni ska få fortsätta eran dröm. Jag önska de fanns något jag kunde göra för att få dej att må bra. Och jag önska den fanns en annan utväg en såhär.
Men jag vill att du ska veta, att den dagen jag står på toppen av min dröm ska jag tänka på dej, och veta att de var ni tillsammans som fick mej att öppna ögonen för den här drömmen. Och att de var tack vare er jag fick min första lektion till en helt ny värld en jag då hade kunnat anat. Jag vill tacka dej oändligt mycket för allt du har gett och för de glädje och kärlek du har delat till oss. 

Du kommer alltid att finns i våra hjärtan, för glöm aldrig att du är den bästa för oss alla.
Då dagen är kommen ska du få vila i frid våran ängel. ♥
Vi älskar dej oändligt mycke.


28 februari

Hej på er!

Idag var vi (häst tjejera) hemma hos Gunnel med hennes hästar. Jag fick verka hennes shettis, mkt intressant och roligt. Men endock lite svårt... Kom hem runt 3 tiden och började direkt att städa lägenheten, diska och ska även snart tvätta. Drygt men de är ju ett måste.. Tur att man har en sån underbar pojkvän som fixar maten iaf.
Imorgon åker vi ner till ett stall och blir där hela dagen och får lära oss mycket nytt och någon typ av körning, har tyvärr glömt de mesta känns de som, minns varken vad han eller stället heter, inte ens vad de är för typ av körning!? VAKNA JESSICA!
Märks att helgen har slitit ut en kanske, hehe.
Vart en suuuper kväll med tjejerna Johanna, Linn och sofia hemma och i ängebo. Söndagen myste jag med mina pållar uppe hos mamma, tog hand om chance och tränade förtroede från marken. Underbara häst vad jag älskar henne.  Körede och åkte även en del skoter, skoj!
/J

Ledsen tjej.

Nu får de fan vara bra snart, finns de inte en männsika som ska kunna förstå mej? Finns de inte en enda som lyssna och kan känna vad jag känner... Jag känner mej helt utlämnad och totalt ensam i den här jävla världen.
När ska allt vända? Eller kommer allt vända? Eller ska jag sitta här dagar ut och nätter långa och bara må skit, bara gråta.. hela tiden..
När jag trodde allt var på sin väg lurades jag av dom jag trodde fanns för mej.
Jag orkar inte mer, de har jag sagt många gånger. Men nu måste de få sitt slut snart, annars... Ja, annars vet jag nog inte vad jag ska göra med mej själv snart.

allt jag vill är att känna ett stöd för att må bra.
/J

Lördag

Sitter hemma hos mamma, kvällen har spenderats här uppe i skogen med familjen. Käka pizza och ätit massa godis och skit. Usch, onyttig får man vara, ibland!
Och jag bara toook saknar min pojkvän. Stackarn, måste nog växt fast i honom.. Inte en sekund utan att man tänker på han när han inte är uppi en. Men han är ju för bäst. :)
Blir nog kvar här inatt, och imorgon har jag planer på att rida snygg-Quatte! Hoppas graderna sjunker lite ute först bara. Olidligt kallt nu. Fy!

/Jessi

Dålig,igen.

Ligger hemma i sängen idag. Inte alls nå pigg, känner bara för att dra täcket över huve och vakna nångång till helgen.

Helgen som var har varit helt okej, åkte en sväng till mamma på fredags kvällen, sen lördagen var vi ute och åkte skoter hela dagen. Jag,henke,Emelie,Daniel,Johan och Anders. :)
Lördag kväll vart de fest i frigge vilket man fick ångra dagen efter,söndagen alltså. Jag har nu bestämt, att sprit ska jag aldrig mer dricka. Nä usch, kan inte bete mej för fem öre ens en gång.
Söndagen var de bara en massa mys hemma, med massor av godis,chips dricka och kladdkaka. Och världens bästa pojkvän såklart. Vart oxå bjuden på mat på bio pizzan av Henkes mamma med familj.

Mamma var nyss hit med choklad hjärtan och två stora fina rosor.
Och jag har massos av disk,tvätt och städning att göra igentligen, men har just nu igen ork alls.
Tror jag skjuter upp allt de där tills kvällen, om jag känner mej piggare. Så följer jag nog med mamma hem senare när hon hälsat på moster klart.

Igentligen var de här inlägget ganska onödigt att ens lägga ut, men efter som jag inte har bättre för mej  :p

aja, ha en glad alla hjärtans dag iaf! :)♥


En bra dag

Sov över i morse, men missade endå inge viktigt. Åkte in till skolan och fick skjus från station av Krille som tur var. Kände mej mer sovande en vaken trots att jag hade sovit längre en jag igentligen skulle.
Gjorde rent mitt akvarie och så flyttade de in en ny guppy hane till mitt akvarium :) Hoppas på bebisar nu.
Sista lektionen var ridning på LRK. Hade Molle, igen. Finaste Molle. Har tycket tidigare att han har varit lite halv tråkig och seg. Men endå är han nog stallets finaste häst, av ridskolehästarna iaf. Han har de lilla extra liksom :)
Men idag när jag red honom var de som att något fallde på plats mellan oss, vi förstog varandra mkt bättre och alla 50 öringar ramla nog ner i skallen på mej. Jag förstog liksom hur han skulle ridas och vart hans så kallade "knappar" fanns. Jag vet inte, men jag inbillar mej att något utav den intensiva läran och ständiga tjatet om hur en ryttarens sits och invärkan har fastnat i mej, för de första sitter jag bättre en jag tidigare gjort, utan att ehöva anstränga mej för att sitta bra. Och bara genom att sitta bra gör ju ganska mkt. Hur som helst, Molle är Molle, lite halv trött och lite halv död så där. Men idag var/vart han en glad,arbetsvillig och roligt halvblod! Han vart så mkt roligare när man hittar honom. De var så otroligt roligt, så jag har ärligt talat viljat rida ett till pass, på honom.
Men men, nu får de väntas till nästa vecka igen och hoppas att de går lika bra då.

När jag kom hem stog Henke och fixade maten. Pankaka :) mums!
Han är ju så  duktig på de där med mat. Bortskämda jag.
Emelie kom över nu på kvällen och planera lite för fotograferingen som jag ska hjälpa henne med. De ska bli ett album som hon ska ha som projektarbete .
Fotningen börjar imorgon. :)

Nu ska jag gå ner till tvättstugan och ta reda på 1 ton kläder sen ta en promenad.
Ha de bra!

/Jessi


Skoterbrud... igentligen?

Ja, kanske är jag en skoter tjej, igentligen? Innerst inne kke jag är lite smått skoter tokig jag också...
Ärligt talat, sen jag vart med Henke, och varit med han och hans otroliga intresse för skoter, så ha han nog lyckats fåt mej intresserad av dom starka, läskiga och snabba sakerna. Som jag numera bara tycker är cool,fränt och troligt roligt! Fart på grejerna ska de va!

Nu har jag iaf hittat min pärla, och mina skor. Önska bara att pengarna kunde rulla in som man ville.







Jobbig dag

Det vart en jobbig skoldag idag. Den jobbigaste på länge.
Att handtera sin sorg och smärta under skol tid är nog de jobbigaste man kan göra, att få bilder,minnen och höra ljud från något som stått en så nära och en som lämnat en så fort, och så smärtsamt och så tragist och att sen få upp allt under skoltid, de vill jag inte vara med om igen.
De var de jobbigaste lektionen på psyktiskt och fysiskt sätt som har någonsin varit. Samtidigt som man känner en nyfikenhet, och ett intresse för att lära sej om hovvård, så var de jobbigt. att bara bita ihop och strunta i tårarna som tränger fram för allt som drar en tillbaka till ett år och 11 månader sen, de var hemskt. mer en hemskt.
Men jag fixa de, konstigt nog. Jag gjorde de jag sagt och bestämt mej för att aldrig göra. Och de var nog tack vare Gunnel, min mentor. Hon lyckades på något konstigt vis övertala mej till att fixa de, värka ett dött hästben. De lukta fan, och jag mådde bara illa av allt som fanns där, och av alla tankar. Men jag klarade av de.
De trodde jag aldrig. och med tiden vart de ganska kul, att konsentrera sej på att få en fin hov och lära sej allt om hur senor,muskler och skelett påverkas när hästen rör sej.
De var intressant, men jobbigt.

/Jessica

Tidigare inlägg
RSS 2.0