Då nu och sen..
Känner att jag har blivit en aktiv bloggare igen. Men de är väl bara för stunden gissar jag :p
Sitter på skolan iaf, har inte ett piss att göra förutom att vänta på att Emelie och Bea ska sluta.
Igentligen skulle jag har prov, men känner att de inte är någon större idé att ens försöka mej på de så jag får ta de efter jul ist. Även fast jag är bäst på att skjuta upp saker och sen glömma bort de. Men de problemet får jag ta då. Orkar inte bry mej nu.
Kom in på en gammal väns blogg, började läsa och såg inlägg från förr. De får en att tänka tillbaka på hur allt var och hur allt är. De är konstigt hur allt kan ändras så snabbt. När ska man växa upp igentligen ? sluta bry sej och bara gå vidare? Jag trodde jag hade gjort de, men tydligen inte. Efter som jag faller tillbaka och tänker på allt. jag orkar igentligen inte lägga energi på sånt här fjant men de är svårt att vara stark ibland oxå.. Och de kan jag erkänna. Och jag kan oxå erkänna att jag har försökt reda ut allt men jag tycks inte få nå riktigt svar. Och då orkar jag inte.. Jag har iaf vissat mej lite mer mogen en andra och tagit tag i saken men för att få ett okej slut på de måste de finnas intresse från båda sidorna om inte fler.
En dag kke vi blir mogna nog till att iaf säga hej till varandra.
Jag har gjort de engång. Nu är de er tur.
En vänskap som tar slut har igentligen aldrig börjat.
För äkta vänskap tar aldrig slut.
