jessiicabjorkman

Sitter hemma i lägenheten.. Fortfarande.
Har inte gjort så mkt alls idag, vaknade för nån tim sen av världens panik, kasta mej upp i sängen och började leta efter Henke ?? Sen kollade jag efter henkes och mammas skor i hallen. Fick för mej att henke hade tagit min mamma :p Haha, ärligt talat tror jag att jag halv sov fortfarande. Knäppisen själv.

Jag har tänt ett doft ljus nu som jag fick av mamma idag, de luktar underbart. Ljus i huvudtaget är underbart, de får en att bli lugn..
Jag vet inte varför men jag känner att jag vill skriva av mej a.n.g skolan..
Många anser att jag skolkar, och visst. Jag kan förstå dom som ser de så. Efter som jag sällan är där och dom gånger jag är där kke jag inte ser så aktiv ut. Saken är den att jag försöker mitt bästa, jag lovar. Jag försöker ta mej till skolan varje dag och försöker jobba mitt bästa på lektionerna för jag vill inte vara den jag är idag. -sämst i klassen och fattar ingenting jämnfört med alla andra. De är så jag känner mej iaf. Sen trivs jag inte. Och om de är med klassen eller utbildningen jag inte trivs med kan jag tyvärr inte svara på. en. Jag tror de är klassen, jag passar inte in där. Jag hör inte hemma med dom. Dom är helt andra jämnfört med mej.
Jag dömer absolut inte dom, utan jag dömer mej själv.
När man inte trivs så är de ganska svårt , som alla säger att man ska göra.- kämpa, de är "bara" 1,5 år kvar. Visst, de är faktist 1,5 år kvar, men de är inte så bara för mej. De är ett helvete. De är ett helvete att gå upp varje morgon till något man inte trivs i, till något man inte kan känna sej bekväm och säker på. De är ett rent helvete. Jag har inte varit mej själv på hela tiden jag gått där, på slottegymnasiet. Och de är inge illa ment mot skolan. Absolut inte, skolan i sej är väl bra. Men kke inte just de så för mej. Iaf inte nu. Jag hatar den.
Jag känner mej misslyckad och världelös varje dag jag åker hem ifrån skolan, är de så man ska känna?
En större del också , som gör att jag inte trivs är dessa tider, att åka till skolan vid kvart över 7 och komma hem 5-6 tiden och inte hinnna mer en ta av sej skorna innan man måste sova för att orka, är inte jag. De finns säker männsikor som orkar och trivs med de. Men inte JAG. Jag blir inte människa för fem öre.
De är tungt.. Som ni säker förstår så ligger jag efter. En hel del. Men att komma till skolan en dag och och påminnas av alla IG´n gör en inte spec. pepp för att ta tag i saker. Och att sen veta att betygen hänger i sin tur på min framtid gör heller verkligen inte saken bättre. De känns misslyckat, till tusen... Och de är gör ont att veta att jag har sett till att få dom helt själv..
Jag vet inte hur jag ska kunna förklara för er hur less jag är. De känns som att jag inte får fram dom rätta orden för att beskriva och förklara.. Men en sak är säker och de är att de är inte normalt att gråta sej till sömns p.g.a skolan.. antar jag!?
Men de är de jag gör, var och varannan kväll/natt, ni får tycka att jag är fjantig, men jag orkar inte mer. Som skolan känns för mej idag är som att kväva en eld sakta, En eld som bränn för vad hon ville ha åt, bara för 1,5 år sen..
Jag står fortfarande fast vid mitt mål, de gör jag men jag vet tyvärr inte idag om jag kommer orka. För jag känner mej idag 40 år äldre en vad jag faktist är.

Ja, som sagt, jag vet inte hur jag ska kunna förklara för er hur mkt jag hatar de här.
Men de här är endå en bit på vägen av att ha hävt ut känslor och tankar.
Tack för mej.