Hejsan hoppsan

Här springer tiden undan och jag väntar nu på min andra körlektion. Nervös som om att de skulle vara första gången.. Usch.
en vecka kvar i skolan bara sen praktik. Underbart! skönt att komma iväg och tänka på annat ibland. synd bara att Chansan kommer få stå i tre hela veckor. Idag var vi och kolla på en nyfödd fölunge här i ljusdal. Och man kan ju inte annat en bli bäbis sjuk när man ser dom små, på fölisar alltså. 

de vart ett kort inlägg men börjar känna mej stressad och ska nog sticka ner till körskolan nu. 
en liten varning bara för er som kommer finnas i ljusdal den här tiden. Kör sakta och var berädd på att jag oftast får hjärnsläpp och glömmer bromsen! 


Puss hej

Sparreholm

Då har veckan gått här nere i sthlm, närmare bestämt Sparreholm.
Har tillbringat hela veckan har nere med häst tjejerna och haft kurs/utbildning för Anders Eriksson som tävlat VM i körning och jobbar i dagsläget mkt med tömm. De har varit en intressant, lärorik och jobbig vecka.. Vi har ibland jobbat från 7 på morgon till 9 på kvällen. De tar på en, även fast man tycker de är kul..
En sak är säker iaf , för varje dag och för varje upplevelse och kontakt jag får, med både människor och hästar får mej att inse att de är de här jag vill jobba med. De är de här jag vill leva för.
Jag har sett en del saker som fått mej att tänka till lite extra och jag har letat lösningar i problemen som jag inte trodde fanns,som jag endå har hittat och förstått, och de får mej att tro, att de faktist inte finns någon häst alls som är omöjlig eller också sk. problemhäst.
De blev en del tårar och de blev en del hat imot sånt folk som man möter som inte alls behandlar deras sk. vänner med respekt. Jag pratar såklart om hästen, dom kan inte prata så vi kan höra dom. Men om du tittar lite extra på den där hästen som alla tycker är helt galen så kan du någonstans endå se vad den försöker säga och vad den vill förmedla till oss männsikor, iaf jag. De har tänts änu en glöd inom mej och jag vet vad elden snart kommer brinna för tyvärr vet jag dock inte vart jag ska börja. Men de löser sej med tiden, tror jag. Just nu vill jag inget annat en ta med mej den otroligt vackra hingsten som alla kallar monster och hjälpa honom. För man kan se rakt igenom att ingenting igentligen beror på honom. Utan han fick en oskyldig stämpel som monster och blev behandlad därefter..

Hur som helst så har jag som sagt lärt mej mycket och de vart helt klart värt att vara här i en hel vecka. Men de ska bli oerhört skönt att äntligen få åka hem imorgon och andas ut lite efter allt som just nu bara snörrar i huve. 
Nu ska jag göra rent min navel piercing och borsta tänderna sen sova. Natti natti! ♥ 

RSS 2.0