jessiicabjorkman

Hej bloggen, nu var de länge sen jag skrev igen. De blir långt mellan gångerna nu för tiden..

De har hänt en del sen jag skrev sist känns de som. Men de är tur att jag har dej kvar så jag har nån som verkligen har tid att lyssna hur jag känner.

Hur som helst har jag blivit 18 mitt upp i allt. Och de känns sjukt skönt, äntligen. Var och köpte min första cider på krogen igår och de kändes med ett leende! I present fick jag en super fin mobil, sony eriksson xperia och en bärbar liten dator sen en massa pengar,blommer och fina present kort.

Man kan orka mycket, man kan vara stark men ibland blir de för mycket för alla.
men de är inte alla som har lätt att prata om hur de känner, så då är de ett perfekt tillfälle att bara lägga sej framför datorn och bara skriva av sej.. ingen som avbryter, ingen som ifrågasätter eller ingen som ens kan se en.
Och de är skönt, för jag hatar att gå runt med en ovis känsla hela dagarna. humöret sjunker snabbt och jag känner att jag inte gör mycket annat en gråter nu för tiden, kanske är de för att jag är känslig, känslig för att vara rädd att bli sårad... Jag hoppas jag har fel, men visar de sej att jag har rätt förlåter jag aldrig de här.

Nu ska jag trycka i mej chips,dipp och cola framför en film..
Puss

Jaha, den här dagen vart ju inte som tänkt iaf.
Har varit säng liggandes hela dagen pga. den här jävla förkyldningen. Har inte kunnat gjort mycket förs den äckliga huvudvärken tränger fram, och synen försvinner för ögnen och hörseln blir svag och knänen viker sej..
Lyckades på något konstigt sätt endock duscha på morgonen. I övrigt har jag mest bara fått i mej juice och kollat på tv.
Men någonting som endå glädjer mej är att jag äntligen får åka hem imorgon, och att vi är lediga på Fredag. Känns underbart.

Hoppas jag kan känna mej piggare till helgen, så jag får ge tid till mina efterlängtade hästar. Kanske jag bara är allergisk mot E-tuna ?

/J

Såklart lyckas jag försova mej sista dagen på skolan... Så ist passar jag på att läsa på inför körkortet och hittade ett test som de vissade sej att jag tydligen behöver plugga myyyyyycket mera..... Men jag har gett mej tusan på att klara de när jag blivit 18. Och körkortet ska vara klart innan 10 aug.  Pressad ! 

Helgen är planerad iaf. Idag blir de nog bara lung och tidig kväll. Imorgon blir de sundsvall tidigt med Emma,Henke och svensken. Lördag kvällen blir de 18 års fest i frigge och ev. en sväng mot Ljusdal. Söndag ska jag packa och förbreda mej på en hel vecka i Esklistuna med klassen, utan min henrik.. :'(

Puss på er ♥!

Över reagerar jag? Är jag fjantig? Gör jag skillnad?

Jag kan igentligen inte säga allt, men de mesta jag gör känns bara som att de är fel.
Jag verkar mest bara vara jobbig och ivägen och göra en skillnad hela tiden. De känns inte kul, och de förstör mer en vad de räddar. Dags att göra de till de bättre innan de är försent.

De enda vi kan känna är tomhet, de enda vi kan göra är gråta.
Igentligen är de fel, men de blir lätt hänt när man vet vad som väntas.
Om man tittar till våra hjäratan så kan man redan se ett hål av tomhet, och ögonen glänser de av gråten och sorgen. Jag vill inte gå igenom de igen, jag vill inte se min mamma behöva gå igenom de här helvelvetet.


Ni träffades en vinter för ca 5 år sen  . De var något speciellt mellan er från början. Med en enrom glädje och lycka över att äntligen hittat kärleken kom hon hem till dej. Du gjorde allt för henne, precis som hon gjorde för dej. Hon fick dej att må bra. Hon fick dej att blir glad. Ni har gått igenom så mycket, både gott och ont, ni har växt in i varandras hjärtan mer en vi nånsin kunnat anat. Ni två vart som ett. Hon lärde dej massor, hon tog fram dit starka intresse igen, hon fick dej att bli frisk och se livet med andra ögon. Hon uppskattade vart enda barn du fick, och hon fanns alltid där för dej.  Ni litade fullt ut på varandra och ni fick även min dröm att börja blomma, ni var dom jag såg upp till på träningarna, ni hade de jag drömde om.
Hennes uppmärksamhet från övriga har gjort dej stolt, jag vet. Och de ska du vara. För du har den mest fantastiska och vackraste. Och idag, efter minst 5 års tid. Ska bara allt ta slut... 


Vi försöker bita oss själv i armen för att vakna ur mardrömen och bara hålla dej i våran famn, vi försöker tänka att de som hänt aldrig har hänt. Men med tiden så inser man att de är en verklig mardröm, allt händer på riktigt.
All tomhet kommer bli sann, och all sorg kommer vi evigt att bära på. Hur ska vi orka, utan dej? Du är ju nummer 1 för oss. Du är alltid den som finns där, de är ju du som har lärt oss. Du är och har vart den enda för mamma, och de kommer du nog alltid att vara. För ni har gett varandra de finaste man kan få, ett sånt förstoende och den bästa tiden tillsammans, fick er nog att känna er som dom enda i världen. Hon kommer att minnas din doft,hon kommer att minnas din varma kärlek och hon kommer att minnas hela dej som nummer 1.


Jag går tillbaka till mej själv för försöker ställa frågan hela tiden varför de ska hända för?
Jag vill inte,vill inte och vill verkligen inte. Jag önska att de fanns något jag kunde göra för er, för att ni ska få fortsätta eran dröm. Jag önska de fanns något jag kunde göra för att få dej att må bra. Och jag önska den fanns en annan utväg en såhär.
Men jag vill att du ska veta, att den dagen jag står på toppen av min dröm ska jag tänka på dej, och veta att de var ni tillsammans som fick mej att öppna ögonen för den här drömmen. Och att de var tack vare er jag fick min första lektion till en helt ny värld en jag då hade kunnat anat. Jag vill tacka dej oändligt mycket för allt du har gett och för de glädje och kärlek du har delat till oss. 

Du kommer alltid att finns i våra hjärtan, för glöm aldrig att du är den bästa för oss alla.
Då dagen är kommen ska du få vila i frid våran ängel. ♥
Vi älskar dej oändligt mycke.